Förlossningen

---

Den andra juni 2011, 15 dagar över tiden var vi inne på förlossningen förställningstagande för igångsättning. Livmodertappen var äntligen mjuk och läkaren gjorde ännu en hinnsvepning. Det bestämdes att vi skulle komma tillbaka nästa morgon och att man då skulle ta hål på hinnorna så att vattnet går. Under resten av dagen hade jag något fler sammandragningar än tidigare men fortfarande ingenting som gjorde ont.

Den natten blev det inte många timmars sömn eftersom vi visste vad som väntade dagen efter. Framåt fem tiden hade jag förvärkar under någon timme med cirka tolv minuters mellanrum. När det var dags att stiga upp hade förvärkarna försvunnit men slemproppen gick när jag var på toa. Efter att förlossningen gett klartecken att det fanns rum för oss åkte vi och var på plats 7:35 den 3 juni 2011.

Efter att vi gjort oss hemmastadda på vårt rum började man med att koppla en ctg-kurva. Allt såg fint ut och strax efter nio tog man hål på hinnorna. I samband med detta sattes även en skalpelektrod på Bebben för att lättare ha koll på hennes hjärtslag under förlossningen.

Framåt tolv, ett tiden började värkarna ta fart och jag kräks. Strax innan halv två började jag använda lustgas. Oj, vad trött man blev! Hade ingen koll på rum eller tid. Det var bara jag, värkarna, lustgasen och mannens röst i bakgrunden. Det bytes personal på avdelningen och bestämdes att jag skulle få värkstimulerandedropp för att få fart på det hela. Vid fyra tiden valde jag att få epidural. Jag lyckades inte kissa utan barnmorskan fick tappa mig med kateter.

En timme senare var jag öppen 10 cm men huvudet behövde komma ner ytterligare. Värkarna kom igång rejält och jag började känna att jag gärna ville krysta. Vid 18-tiden fick jag klartecken att det var fritt fram att börja krysta. Och 18:35 hände det vi längtat så efter, vårt mirakel föddes. När Signe kom upp på bröstet skakade jag i hela kroppen av total lycka, lättnad och utmattning!

Mannen klippte navelsträngen med vänsterhand och fotade med högerhand Samtidigt började barnmorskan undersöka mig och kollade hur mycket jag behövde sys. Sy? Jag hade varken känt eller fattat att jag sprack. Signe hade haft den goda smaken att komma ut med armen runt huvudet. Det ökade trycket av armbågen hade gjort att jag sprack. Ett väldigt fint snitt men långt. Det var precis att det inte nådde ända fram till ändtarmen. Att bli sydd kändes inte speciellt mycket tack vare lokalbedövningen.

Signe började suga direkt och vi blev lämnade ensamma med vårt mirakel. Det dröjde någon timme innan Signe blev vägd och mätt. 3840 gram och 52 cm. Barnmorskan verkade ha svårt att tro att hon var en sån stor tjej. Vi blev serverade den berömda grattis-brickan som jag gärna vill kalla gratis-brickan eftersom det varit ett sånt tjat att den var gratis även för mannen.

Efter en dusch fick vi komma till BB. Vi fick ett familjerum och mannen kunde därför stanna över natten även han. Vi upptäckte att Signe var väldigt blå om händerna och kall. När man undersökte henne upptäckte man att hon hade låg temp och låg puls. Ordinationen blev att sova med henne på magen hud-mot-hud med massa täcken över. Under natten och morgonen kollade man temp och puls några gånger och bara efter några timmar var det normalt igen.

Vi stannade två nätter på BB alla tre. Skönt att ha hjälp nära till hands om det var något men det kändes mest som vi bodde där i vår lilla bubbla och brydda oss inte så mycket om varken personalen eller de andra familjerna.